admin
8 maj 1994.Olympiska stadion i Athen kokar, och det är inte för den heta grekiska natten.
70 000 åskådare skapar en elektrisk atmosfär.
Det är den 39:e finalen av Europacupen.
Och det är en final mellan giganterna Barcelona och AC Milan.
Barcelona var av förklarliga skäl favoriter trots att Milan nått ännu en final (den fjärde på sex år). Katalanerna hade precis vunnit La Liga och hade två spelare som för stunden kanske var planetens främsta offensiva vapen.
Bulgaren Hristo Stoichkov och brasilianaren Romario.
Johan Cruyffs lag betraktades – med all rätta – som ett dream team.
Milan hade i sin tur överflöd av världsklass i laget. Varför var då Barcelona favoriterna inför matchen? Jo, Milan hade problem.
UEFAs dåvarande regler tillät bara tre utlänningar i startelvan. Något som ledde till att Jean-Pierre Papin, Brian Laudrup och Florin Raducioiu var utanför truppen. Försvarsgiganterna Franco Baresi och Alessandro Costacurta var båda avstängda. Världens då dyraste spelare, Gianluigi Lentini (som är värd en egen historia), var skadad och fick knappt plats på bänken. Lägg till legendariska anfallaren Marco Van Basten som vid tidpunkten för finalen inte hade spelat en match på över ett år.
På förhand talade det mesta med andra ord för Barcelona.
Därför var det en smärre chock när Marcel Desailly tryckte in 4-0 till Milan.
Och det i matchminut 58.
Och det för ett lag som hade gjort blott 36 mål på 34 matcher i Serie A under säsongen.
I vad som idag betraktas som en av de bäst genomförda finalmatcherna i Europacupens historia pulveriserades Barcelona.
Och frontfiguren i förnedringen var en spelare som under säsongen haft flera duster med tränaren Fabio Capello – Dejan Savicevic.
Savicevic skulle ligga bakom tre av de fyra målen. Hans egna mål, det tredje i matchen, var genialiskt. Efter att ha snott åt sig bollen valde jugoslaven att på volley lobba in bollen ur en svår vinkel. Andoni Zubizaretta var rasande, men totalt chanslös.
Milan fick höja pokalen för tredje gången på sex år. I Marcel Desaillys fall blev han dessutom historisk. Han blev den förste spelaren någonsin att höja pokalen i följd med två olika klubbar efter att ha vunnit med Marseille året innan.
Märkligt nog var det svårt att hitta rena finalbilder när jag sökte på nätet. Dock erbjuds det ett klipp där flera Milanspelare intervjuas och många sekvenser visas från matchen.
Matchfakta
AC Milan-Barcelona 4-0 (2-0)
1-0 Daniele Massaro (22), 2-0 Daniele Massaro (45+), 3-0 Dejan Savicevic (47), 4-0 Marcel Desailly (58)
AC Milan (4-4-2): Sebastiano Rossi – Mauro Tassoti (c), Filippo Galli, Paolo Maldini (ut 84), Christian Panucci – Zvonomir Boban, Demetrio Albertini, Marcel Desailly, Roberto Donadoni – Dejan Savicevic, Daniele Massaro.
Avbytare: Mario Ielpo, Stefano Nava (in 84), Angelo Carbone, Gianluigi Lentini, Marco Simone.
Barcelona: Andoni Zubizarreta – Albert Ferrer, Ronald Koeman, Miguel Angel Nadal, Sergi (ut 73) – Hristo Stoichkov, Josep Guardiola, Guillermo Amor, Jose Mari Bakero, Txiki Begiristain (ut 51) – Romario
Avbytare: Juan Carlos, Carles Busquets, Eusebio Sacristan (in 51), Ion Andoni Goikoetxea, Quique Estebaranz (in 73).
