Livet efter muren – DDR

DDR-last


Efter att Berlinmuren fallit 1989
ändrades fotbollskartan raskt om. Och det skulle bli en drastisk förändring för DDR-klubbarna. 90/91 blev den sista säsongen i Oberliga. De två främsta lagen skulle kvalificera sig för Bundesliga, sex andra skulle hamna i 2. Bundesliga. Det var ett tajt nålsöga. När Stasi tappat sin makt över DDR i slutet av 80-talet var läget vidöppet för övriga klubbar. Hansa Rostock tog sin enda ligatitel i östblocket och följdes rättvist av Dynamo Dresden.

Livet i väst var ett fyllt av kontraster. För här väntade trots allt en helt annan värld. En där Stasiagenter inte fanns runt varje hörn (eller i varje omklädningsrum som det visade sig). Istället väntade fullsatta läktare i München, en fri press, demokrati och kapitalism.

Och det visade sig att det var framför allt den sista omställningen som skulle visa sig vara svår, nästan omöjlig att hantera för de flesta klubbarna. Här är en summering av hur det gått för DDRs främsta klubbar efter enandet. Och för att använda en vettig måttstock så har jag gått på de bästa lagen från säsongen 1974/75 – då DDRs Oberliga var mitt inne i en peak, landslaget deltog i VM och FC Magdeburg vann Cupvinnarcupen.

Raset är märkbart, och i vissa fall även drastiskt som i fallet med Lokomotiv Leipzig, Carl Zeiss Jena och FC Magdeburg.

2. Bundesliga

Dynamo Dresden

Dynamo Dresden

1990 sålde Dynamo Dresden Ulf Kirsten till Bayer Leverkusen och Matthias Sammer till VFB Stuttgart. Två jätteaffärer som tillsammans med andra affärer inbringade nästan 100 miljoner kronor i intäkter. Trots det var klubben fem år senare degraderade från Bundesliga och med skulder på närmare 200 miljoner fick laget inte licens att spela i näst högsta serien. Korruption och märkliga spelarövergångar (inklusive Johnny Ekström) urholkade klubben på pengar. I slutet av 90-talet spelade Dresden i division IV och den tidigare stora publiken var decimerad till 3.000. Trots den uppförsbacken är Dynamo Dresden idag ett av de lag som rankas högst i ligasystemet. 2011/2012 var de tillbaka i 2. Bundesliga.

Denna gång med publiken åter i ryggen (26 000 i snitt).

FC Union Berlin

Union-Berlin

En av DDRs mindre glamorösa klubbar är idag en av få som huserar på en relativt hög nivå. Union Berlin var förknippat med facket – och på det viset var de alltid en nagel i ögat och en naturlig motpart till det onda i Dynamo Berlin. Men klubben saknade personer i maktpositioner och pendlade ofta upp och ned mellan Oberliga och DDR-Liga (som näst högsta serien kallades). Union drabbades som alla andra av finansiella bekymmer på 90-talet och var ett tag nere i en av regionalligorna. Ifjol vann man dock den nystartade 3.Liga och parkerar till skillnad från Aue och Dresden bekvämt i mitten av serien. Åren i Dynamos skugga, där de alltid blev orättvist fördelade, tas nu igen.

Energie Cottbus

Energie-Cottbus

Ironiskt nog den minst kvalificerade bland elitlagen från DDR som etablerat sig i toppen. Med bara några säsonger från DDRs Oberliga byggde Cottbus långsiktigt och nådde 2.Bundesliga 1997, samtidigt som laget gick till final i tyska cupen. Under 2000-talet har laget pendlat mellan de två högsta serierna med sex säsonger i Bundesliga som bäst. Likt Hansa Rostock har de ekonomiska begränsningarna gjort att klubben tittat utanför Tysklands gränser efter nya spelare. 2001 blev klubben först med att ställa upp med en hel startelva bestående av utländska spelare. På bänken fanns en svensk – Jonny Rödlund.

3 Liga

FC Hansa Rostock

Hansa-Rostock

Åkte ut under sin första säsong i Bundesliga 1992 men var tillbaka inom tre säsonger och lyckades som det hittills enda laget från öst att etablera sig i högsta serien. Under tio säsonger tillhörde Rostock Bundesliga. Ett stort skäl till att klubben lyckades var genom att sälja dyrt och rekrytera billigt från Östersjön – precis som i Energie Cottbus fall. 2002 blev man först i tysk fotboll med att spela med sex utlänningar i startelvan från samma land. Alla var svenskar (Rade Prica, Andreas Jakobsson, Joachim Persson, Magnus Arvidsson, Peter Wibrån och Marcus Lantz). 2012 blev laget nedflyttat till 3.Liga för andra gången på 2000-talet. Framtiden finns ändå på läktarna. Idag är Hansa den mest populära klubben från gamla DDR med uppskattningsvis två miljoner fans (enligt studie från Allensbach Institut 2008) 

 

FC Karl-Marx Stadt – numera Chemnitzer FC

FC-Karl-Marx-Stadt

Karl-Marx Stadt blev återigen Chemnitz vid enandet. Klubben spenderade fem år i 2. Bundesliga i början på 90-talet och släppte bland andra fram en av Tysklands främsta spelare genom tiderna – Michael Ballack. Efter några års jojo-spel mellan näst högsta och tredje divisionen var Chemnitzer FC till och med nere i fyran 2006. Idag har mästarlaget från 1967 etablerat sig i 3. Liga och har olikt många andra DDR-klubbar en relativt stabil ekonomisk historia.

 

Turbine Erfurt – numera Rot-Weiss Erfurt

turbine54

En av DDRs mindre klubbar, trots två mästerskap på 50-talet. Blev den sista klubben från DDR som spelade en match ute i Europa när de åkte ut mot Ajax i Uefa-cupen 1991/1992. Uppe i 2. Bundesliga under en säsong 2004-05. För annars en trygg tillvaro i nybildade 3.Liga efter flera år i Regionalliga (III).

Regionalliga Nord Ost (IV)

FC Carl Zeiss Jena

Carl-Zeiss-Jena

1981 slog laget ut Benfica, Valencia och Roma på väg till Cupvinnarcupfinalen. Nu spelar de mot reservlag och andra storheter från DDR i Regionalligan. Efter degradering från 2.Bundesliga har finansiella bekymmer präglat Jenas stolthet.

 

 

Lokomotiv Leipzig (i konkurs 2004)omstartad

Lokomotiv_leipzig
Semifinal i UEFA-cupen ´74 (förlust mot slutvinnarna Tottenham). Cupvinnarcupfinal mot Ajax ´87. Leipzig, en av de ursprungliga krafterna inom tysk fotboll (de vann det första mästerskapet 1903), var en respekterad kraft i Östtyskland. Men framgångarna på kontinenten följdes aldrig av någon mästartitel i DDR. Dynamo Berlin och den ökända matchen 1986 satte stopp för det. Efter enandet gjorde Lokomotiv upp med sin forna kommunistiska stämpel och tog sig an namnet VfB Leipzig (som mästarlaget från 1903 hette). Via en tredjeplats i 2.Bundesliga blev laget klart för högsta serien 1994. Det blev en säsong och en jumboplats. Sedan följde samma bekanta fall som hos flera andra. Ekonomin raserades och vid millenieskiftet fanns Leipzig i Oberliga/Nordost (IV). 2004 gick klubben i konkurs men startades raskt upp av fans som Lokomotiv Leipzig. Nu har klubben återigen nått Regionalliga Nord Ost där de spelar mot bland andra FC Magdeburg och Carl Zeiss Jena. Något som gör serien otroligt unik. Tre före detta finalister i en europeisk turnering huserar alltså i samma serie motsvarande division IV.

BSG Sachsenring Zwickau – numera FSV Zwickau

Sachsenring-Zwickau

Oberligas första mästare 1949/50, då som BSG Motor Zwickau. Efter några år i 2.Bundesliga under andra delen av 90-talet har detta lag, som nästan spelade alla säsonger i Oberliga, spenderat sin tid mellan Oberliga (V) och Regionalliga. Nu spelar de i samma serie som Leipzig, Carl Zeiss Jena och FC Magdeburg.

 

FC Magdeburg

1.FC-Magdeburg

Vinnare av cupvinnarcupen 1974 och ständigt i kvartsfinal av UEFA-cupen i slutet av 70-talet. Men enandet blev precis som flera andra klubbar ett hårt slag. Ett brandskattat Magdeburg som hade tappat flera av sina bästa spelare västerut missade möjligheten att kvala in till 2.Bundesliga i början av 90-talet. Jakten på att nå elitfotboll på nytt ledde till att klubben hade mångmiljonskulder. 2004 ledde en rekonstruktion till att klubben kunde överleva. Idag spelar de i samma serie som sina forna rivaler, men i en nybyggd arena och ett hälsosamt publiksnitt på runt 6.000 (ett av de bättre snitten i Regionalligan).

Det finns en slags ironi över att de tidigare kommunistiska lagen Zwickau, Magdeburg, Carl Zeiss Jena och Lokomotiv Leipzig är kraftigt distanserat av ett nytt inslag i tysk fotboll. Red Bull Leipzig – det senaste i Red Bull organisationens varumärkesbyggande.

 

NOFV-Oberliga Nord (V)

Dynamo Berlin – Numera Berliner FC Dynamo

BFC-Dynamo-Berlin

När Stasi och Erich Mielkes makt försvann – då gjorde även Dynamo Berlin det. Trots stora intäkter, precis som Dresden, från spelarförsäljningar försvann pengarna lika snabbt som de kom. Oberligas främsta klubb återfinns numera i femte nivån i tysk fotboll och lockar förvisso ofta runt fyrsiffrigt i publik – men med stora kopplingar till Stasi, Nazism och Huliganism är det här en klubb som inte många vill ha att göra med. Världens bästa magasin, Offside, gjorde ett intressant reportage 2009, http://www.offside.org/magasin/2009/6/farfar-var-nazi-pappa-var-statsi-och-jag-ar-dynamo

Upplöst

Vorwärts Berlin (Frankfurt/Oder)

Vorwärts-Berlin

Vorwärts Berlin är unik ur perspektivet att klubben flyttades inte bara en – utan två gånger under förflyttningens tid som vi berättade om i förra artikeln. Bildad i Leipzig ´51 flyttades klubben till Berlin två år senare. Under slutet av 60-talet vann klubben två DDR-mästerskap innan klubben återigen flyttades till Frankfurt (Oder)  Dumpade arménamnet vid enandet och blev genom ett antal sammanslagningar Frankfurter Viktoria. 2012 löstes klubben upp genom ytterligare en sammanslagning.

 

 

Landslaget

Inför EM ´92 hade Östtyskland lottats i samma grupp som Belgien, DDR, Wales och Västtyskland. Efter att processen att ena Väst- med Öst inletts drog sig Östtyskland ut ur kvalet. Första matchen i kvalet förvandlas raskt till en vänskapstillställsning. Den sista matchen DDR skulle spela blev bortamötet med Belgien i September ´90. DDR vann med 2-0.

Laget som spelade den dagen var ett till stora delar oerfaret sådant. Målvakterna Jens Schmidt och Jens Adler gjorde sina enda landskamper för DDR och faktum var att nio av spelarna i startelvan bara hade spelat en handfull matcher för landslaget. Två av dem skulle även spela för det enade Tysklands landslag – Heiko Scholz och Darius Wosz. En som stack ur mängden i startelvan var en etablerad spelare som följde i pappa Klaus fotspår i Dynamo Dresden och som skulle bli en världsstjärna under de kommande åren. Matthias Sammer.

Sammer skulle vara visa sig bli en av flera spelare av klass från DDR  som tog plats i Tyskland. Andreas Thom, Thomas Doll och Ulf Kirsten etablerade sig i båda de tyska landslag medan andra som exempelvis Scholz och Wosz gjorde enstaka landskamper. Framöver skulle den breda ungdomsfotbollen från öst producera spelare som Steffen Freund, Jens Jeremies, Jörg Heinrich, Michel Ballack och Robert Enke.

Share

En kommentar på “Livet efter muren – DDR”

  1. Stahl Riesa skriver:

    Klaus Sammers son gick inte till Borussia Dortmund från Dynamo Dresden. När han flyttade västerut gick han först till VfB Stuttgart.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *