admin
King Fahd cup betraktas idag som föregångaren till Confederations cup. 1992 spelades turneringen för första gången.
Saudiarabien deltog som både värd och segrare i asiatiska mästerskapen (och med massvis av $$$ för att locka andra lag). USA, Argentina och Elfenbenskusten deltog som mästare från sina kontinenter. Argentina vann – men turneringen i sig passerade obemärkt förbi på fotbollsscenen. Få visste att ett embryo till en ny framtida och populär turnering hade sett dagens ljus.
Att arrangera en kontinental turnering var ingen ny idé. 1980 arrangerade Uruguay ”Mundialito” för att fira 50-års jubileumet av FIFA där samtliga världsmästarnationer, bortsett från England, deltog. ´85 och ´93 spelades dessutom Artemo Franchi trophy – en final mellan vinnaren i EM och Copa America. Vid det andra tillfället vann Argentina på straffar mot Danmark.
När King Fahd cup skulle arrangeras för andra gången ´95 skulle Danmark få revansch på Argentina, och dessutom sluta cirkeln på ett par paradoxala år i dansk fotboll. Tre år tidigare hade det tragiska inbördeskriget på Balkan givit Danmark sin finaste stund med en fribiljett till EM-slutspelet i Sverige och en osannolik finalseger mot Tyskland. Inför kvalet till VM i USA upplevde danskarna sedan ett av sina mest hjärtslitande ögonblick. Trots att de var obesegrade och bara hade släppt in ett mål på de föregående elva matcherna räckte Fernando Hierros 1-0 för Spanien till att Danmark missade ytterligare ett VM-slutspel.
Drygt två månader efter den där ödesdigra kvällen i Sevilla var Danmark inbjudna som regerande Europamästare till King Fahd Cup. De vann sin grupp på straffar (!) före Mexiko (båda lagen möttes i sista matchen och hade samma målskillnad och poäng efter slutsignal) och Saudiarabien.
I finalen mötte de Argentina som hade krossat Japan med 5-1 och kryssat med Nigeria. Till skillnad från matchen i Mar del Plata två år tidigare behövdes det inga straffar denna gång. Danmark vann klart med 2-0. Michael Laudrup satte ett tidigt straffmål och i andra halvlek spelade hans bror Brian fram Peder Rasmussen till ett delikat avgörande.
Danmark fick 1,5 miljoner dollar för segern. Småpotatis kan tyckas idag – men stora internationella pengar då. Och i takt med att den moderna fotbollen satte fart och ett kommersiellt och globalt intresse växte valde FIFA att ta King Fahd cup under sina vingar och göra det till sin egna turnering. Från och med 1997 blev turneringen officiellt confederations cup – och per automatik betydligt mer attraktivare för alla lag (även om den överskuggades av Tournoi de France just det året). Även om Tyskland som regerande europamästare nobbade att delta ´97 blev turneringen en medial hit som fortsatte växa. Att världsfotbollen blivit betydligare jämnare internationellt har också bidragit. Frånsett Brasiliens mastodontseger med 8-2 mot Saudiarabien 1999 är det först med Tahitis inträde i årets turnering som en jätteslagpåse deltar.
Efter att ha valt vartannat år principen i utvalda länder valde FIFA att från och med 2005 spela turneringen var fjärde år och att värden per automatik skulle bli den arrangerande VM-nationen. Att efterföljande turneringar innehållit minnesvärda matcher och ibland spektakulära resultat har bidragit till att den nu fått fäste internationellt. USAs seger mot Spanien med 2-0 i semifinalen 2009 är fortfarande obestridbar etta. I samma turnering slog Egypten världsmästarna Italien.
Fakta Confederations cup
Flest segrar: Brasilien 3 (1997, 2005, 2009)
Flest mål: Cuauhtémoc Blanco Bravo 9, Ronaldinho 9
Flest mål i en turnering: Romario 7 (1997)
Högst publik: Mexiko-Brasilien final 1999 (4-3 till Mexiko – Anders Frisk domare)
Högst publiksnitt: Mexiko 1999 60 625 åskådare
Störst seger: Brasilien-Australien 6-0 (final 97) samt Brasilien-Saudiarabien 8-2 (semifinal 99)
